Låt oss säga att du kommer hem (ensam naturligtvis) efter en ovanligt hård dag på jobbet. Du är riktigt trött, orolig och frustrerad.
Plötsligt börjar du att känna en svår smärta i bröstet som börjar sprida sig ut i din arm och upp i din käke.
Du är i ditt hem... ensam... men bara 2 mil ifrån närmsta sjukhus. Men du inser att du inte kommer att kunna köra så långt..
Du har fått utbildning i HLR...
..., men den personen som lärde ut det berättade inte hur man gör det på sig själv!

Självkänsla - att vara eller inte vara.

Då och då hör jag röster som säger att de är trötta på allt som har med självkänsla att göra. De menar på att det börjar bli uttjatat. Vad säger vi då till alla de som inte tycker att det känns bra att vara sig själv?

Är vi trötta på dem också.

Skall de istället få en bokstavskombination eller skall det hittas på en ny diagnos för att sätta dem i ett fack eller skall vi bara strunta i dem?

För mig är det fullkomligt oviktigt om vi kallar det för självkänsla eller något annat. För mig är det viktigaste att folk förstår att det går att tycka om sig själv. Att de får möjlighet att träna på att tycka det är ok att vara sig själva som de är, oavsett vad andra tycker. Att inse att vi kan göra fel men vi är aldrig fel.

Att förstå att vi är alla lika mycket värda oavsett vem vi är eller var vi kommer ifrån.

Att inse att vi är unika för varje människa existerar bara i ett exemplar. Att ta ansvar för hur vi väljer att reagera på det som händer oss istället för att bli offer för omständigheterna. Inte lätt alla gånger ( ska gudarna veta )  men alltid vårt eget ansvar. Jag väljer att kalla det personligt ledarskap dvs. konsten att leda och tycka om sig själv i sitt eget liv.

Livet är för kort för att gå omkring och inte tycka om sig själv.Visst är det väl så ? 

                                       Ja. Jag vet. Jag är ovanligt omogen för min ålder.
                                                  
  Men jag kan liksom inte låta bli.

                                      Hur kan man inte börja fnissa när man ser den här på tomten?

 Idag tar jag upp ett KÄNSLIGT ämne i bloggen , nämligen Sveriges massiva invandring men man MÅSTE få säga något som svensk UTAN att bli kallad rasist.. eller hur ?

Ismail Okur, ordförande i Islamiska föreningen, lämnade i januari 2012 in ett medborgarförslag om böneutrop

Och det fick iaf mig att reagera ( vet dock att jag är långt ifrån ensam ) Stopp nu för i hela helvete .

Får inte våra barn sjunga den blomstertid nu kommer så ska det fan inte ylas ut nå böner heller! NU RÄCKER DET!
Hur jävla långt ska detta behöva gå, hur långt och hur mkt ska vi offra för invandringen?
Jag är inte dum i huvudet och förstår att det finns människor som flyr ifrån våld, krig och svält.
Att vi är ett starkt land som kan hjälpa människor på fötter igen och ge dom ett värdigt liv.

Men när ska vi Svenskar känna oss värdefulla? När ska vi få vårat tack och när ska Sverige ta hand om oss?
Det känns otroligt onödigt och taskigt att vi tar in en sån stor invandring, men inte ens har plats för dom!?
Hörde precis att det finns dom med svenska döttrar på dagis som  aldrig kommer få uppleva ett luciatåg på dagis mer. För detta dagis har bestämt sig för att ha en spontant julsång ist.

Våra barn får inte fira sin skolavslutning i kyrkan, Svenska flaggan får inte hänga uppe, vi får inte sjunga våran nationalsång vi får inte säga att vi älskar Sverige att vi är stolta att vara svenskar.